Klockan är tio och termometern har
inte sjunkit under tjugo-strecket. Sommaren har brutit in. Himlen
öppnar sig och regnet piskar. Åskan torde inte vara långt borta.
Jag hade egentligen tänkt skriva en sammanfattning av den här våren
men insåg snabbt att det låter sig göras ganska enkelt eftersom det
stora arbetet var publiceringen av antologin Tolerera för
utställningen P.K. på Forum för levande historia som innehåller
texter av psykologerna Fred Saboonchi och Liria Ortiz och
psykoanalytikern Tomas Böhm (jag har skrivit utförligt om antologin tidigare).
Jag tycker att man kan säga att
reaktionerna på antologin har varit nyfiket positiva. Publiceringen har också noterats i pressen: i notiser i Svenska
Dagbladet och Lärarnas Nyheter och med en positiv recension i tidskriften
Expos senaste nummer (#2/2012, sid 49).
En intressant bieffekt av det
redaktionella arbetet med texterna är att jag börjat undersöka mina
egna fördomar om andra människor och att jag har börjat tillämpa
några av de verktyg som Liria Ortiz tar upp i sitt kapitel. Det
handlar om att notera när man tänker fördomsfullt om människor
man möter, att försöka förstå vad man känner och tänker, vad
man gör i stunden och vad man vill göra.
Jag har noterat att jag känner
obehag inför vissa grupper av människor (vilka grupper det handlar
om behåller jag för mig själv om ni inte misstycker) som kommer
till uttryck genom att jag känner mig obekväm, generad och/eller
mer vaksam. I andra fall handlar det om att jag känner ilska eller
tänker arroganta tankar. De här tankarna och känslorna kan ibland
hämma mig när jag möter en främmande person i
ett sammanhang utanför min bekvämlighetszon eller när jag befinner
mig på ”allmänna platser”. Men jag har sällan eller aldrig
problem att möta personer från de här grupperna i mitt sociala liv
och i yrkeslivet med uppriktig nyfikenhet. Och jag är för det mesta
medveten om att fördomarna är konstruktioner av mitt psyke och inte
sanningar.
Däremot skulle jag gärna vilja känna
mig mindre defensiv i vissa typer av möten med vissa gruper av
människor och jag försöker nu testa att sänka garden lite vid
sådana tillfällen.
Ett av de verktyg som Liria Ortiz
presenterar som jag också börjat använda mig av är att se
fördomarna som ett slags ”radioprogram” med en ”programledare”
som mal på i huvudet. Genom att förstå att ”radioprogrammet”
bara är pladder och inte sanningar kan vi frikoppla oss från våra
fördomar och bli friare att agera på ett sätt som överensstämmer
bättre med våra värderingar. Jag rekommenderar alla att prova på
dessa verktyg, men ladda först ned boken och läs Liria
Ortiz kapitel (och de andra delarna med förstås).
Trevlig sommar!